Jordbävningar i Sverige – hur ofta sker de och är vi förberedda?

Sverige uppfattas ofta som ett geologiskt stabilt land utan större risk för naturkatastrofer som jordbävningar. Men under ytan pågår en ständigt närvarande rörelse i jordskorpan. Trots att vi ligger långt från några aktiva plattgränser förekommer varje år flera hundra jordbävningar inom Sveriges gränser.

De flesta är små, men vissa har varit tillräckligt kraftiga för att kännas av människor, och historiskt har ett fåtal till och med orsakat skador.

Varför sker en jordbävning?

Jordbävningar uppstår när spänningar i jordskorpan släpper. Dessa spänningar byggs upp genom rörelser i jordens kontinentalplattor – stora segment av jordskorpan som sakta rör sig i förhållande till varandra.

Även om Sverige ligger mitt på den eurasiska plattan, långt från aktiva plattgränser, kan spänningar ändå uppstå i berggrunden och orsaka mindre jordskalv.

Så ofta skakar marken i Sverige

Svenska nationella seismiska nätet (SNSN), som drivs av Uppsala universitet, registrerar årligen omkring 700 jordbävningar i Sverige. De flesta är så svaga att de endast uppfattas av känsliga mätinstrument. Endast ett tiotal skalv per år är tillräckligt kraftiga för att märkas av befolkningen.

De mest seismiskt aktiva områdena i landet är:

• Norrlandskusten – särskilt kring Skellefteå och Burträsk
• Västra Sverige – främst runt Vänern och Bohuslän
• Skåne och Östergötland – där mindre jordskalv har förekommit

Detta mönster visar att seismisk aktivitet inte är något unikt för ett visst område – hela landet har potential att uppleva mindre till måttliga skalv. Om du vill titta på kartan kan du klicka på denna länk.

Hur mäts jordbävningar i Sverige?

Jordbävningars styrka mäts med momentmagnitudskalan (Mw), som ersatt den tidigare Richterskalan. Den anger hur mycket energi som frigörs i skalvet, och varje helt steg motsvarar ungefär 32 gånger mer energi än det föregående.

Det innebär att ett skalv med magnitud 7,0 är cirka 1 000 gånger kraftigare än ett med magnitud 5,0. I Sverige är skalven oftast mellan 2,0 och 4,5, men här är exempel på kraftiga skalv från resten av världen för att illustrera skillnaderna:

• Chile, 1960: Magnitud 9,5 – världens hittills starkaste registrerade jordbävning
• Indonesien, 2004: Magnitud 9,1 – orsakade en förödande tsunami i Indiska oceanen
• Japan, 2011: Magnitud 9,0 – ledde till kärnkraftskatastrofen i Fukushima och tusentals dödsfall
• Alaska, 1964: Magnitud 9,2 – orsakade tsunamier och stora skador i Anchorage
• Sumatra, 2005: Magnitud 8,6 – en av de kraftigaste efterskalven efter 2004 års tsunami
• Nepal, 2015: Magnitud 7,8 – drabbade Katmandu och dödade över 8 000 människor
• Turkiet och Syrien, 2023: Magnitud 7,8 – resulterade i enorm förödelse och över 50 000 döda
• Myanmar, 2024: Magnitud 6,0 – drabbade centrala delar av landet, kändes även i grannländer och orsakade materiella skador
• Norge (Oslofjord), 1904: Magnitud 5,4 – kändes tydligt i Sverige

Dessa exempel visar att även skalv under magnitud 7,0 kan orsaka betydande skador – särskilt i områden där byggnader inte är anpassade för seismisk aktivitet.

Historiska skalv i Sverige

Genom historien har Sverige upplevt flera kraftigare jordbävningar. Här är några av de mest anmärkningsvärda:

• Kattegatt, 1759: Det kraftigaste skalvet i svensk historia. Beräknad magnitud cirka 5,6. Jordbävningen orsakade skador på byggnader och skrämde människor långt in i landet.
• Oslofjordskalvet, 1904: Magnitud 5,4. Epicentrum låg visserligen i Norge, men skalvet kändes i hela södra Sverige och ledde till omfattande rapporter om skakningar.
• Kattegatt, 1985: Ett skalv på 4,6 som märktes i västra Sverige, bland annat i Göteborg. Inga skador, men en påminnelse om att marken rör sig även här.
• Sjöbo, 2008: Magnitud 4,3. Det mest kända skalvet i modern tid. Kändes tydligt i Skåne och rapporter kom även från Köpenhamn.

Dessa skalv visar att även om kraftiga jordbävningar är sällsynta, kan de inträffa och få konsekvenser.

Så här märks ett jordskalv

Även mindre jordbävningar kan kännas tydligt av människor, särskilt om de sker nära ytan eller i områden med lösa jordlager. Vanliga symtom på att marken rör sig är:

• Plötsliga vibrationer i golv, väggar eller möbler
• Dånande ljud som liknar explosioner eller ett tungt tåg
• Fönster som skakar eller klirrar
• Föremål som faller, till exempel tavlor eller böcker
• Svajande känsla i höga byggnader

Ibland rapporteras dessa effekter även vid skalv under magnitud 3,0, särskilt på natten då det är tyst och lugnt i omgivningen.

Sverige i ett internationellt seismologiskt nätverk

För att snabbt kunna upptäcka och analysera jordbävningar samarbetar Sverige med internationella organisationer. Svenska nationella seismiska nätet (SNSN) delar data i realtid med det europeiska nätverket ORFEUS – ett system där länder samverkar för att övervaka seismisk aktivitet på ett enhetligt sätt.

Det gör att även mindre skalv vid gränsen eller i våra grannländer kan bekräftas snabbt. Detta är särskilt viktigt vid skalv till havs eller i glest befolkade områden.

Vanliga myter om jordbävningar

Det finns flera vanliga missförstånd om jordbävningar i Sverige, trots att forskningen ger en annan bild. Här är några exempel:

• ”Det händer aldrig skalv i Sverige” – Jo, det sker ungefär 700 per år. De flesta är svaga men fullt mätbara.
• ”Man kan förutse jordskalv” – Nej, varken människor eller djur kan i dagsläget förutsäga skalv med säkerhet.
• ”Inga skador har någonsin uppstått i Sverige” – Fel. Skalvet 1759 orsakade tydliga skador, bland annat på byggnader.
• ”Sverige ligger helt utanför riskzoner” – Sverige är visserligen långt från plattgränser, men inre spänningar i jordskorpan gör att jordbävningar ändå uppstår.

Vad skulle hända om en större jordbävning drabbade Sverige i dag?

I ett globalt perspektiv är Sveriges beredskap för jordbävningar god, men det finns utmaningar. Eftersom stora skalv är ovanliga, är de flesta byggnader och infrastrukturer inte konstruerade med seismisk aktivitet i åtanke. Det finns undantag – exempelvis kärntekniska anläggningar – som byggs för att klara av större skakningar.

Sveriges krishanteringssystem är däremot robust. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har rutiner och resurser för att hantera naturkatastrofer, inklusive jordbävningar. Kommuner förväntas ha krisplaner, och det finns nationella förstärkningsresurser som kan aktiveras vid behov.

Men eftersom Sverige aldrig har drabbats av en jordbävning med katastrofala följder, finns det osäkerheter kring hur väl systemen skulle fungera vid en mycket kraftig händelse – särskilt i tätbefolkade områden med äldre byggnadsbestånd.

Hur rustade är svenska hus och samhällen?

Till skillnad från exempelvis Japan eller Kalifornien har Sverige inga specifika byggnormer för jordbävningssäkerhet för vanliga byggnader. Det innebär att många äldre konstruktioner skulle kunna vara sårbara vid ett större skalv.

Vissa infrastrukturer – som broar, dammar och kärntekniska anläggningar – har däremot utformats för att klara kraftigare rörelser i marken. Det gäller särskilt anläggningar som klassas som samhällsviktiga.

Ett problem är att även mindre skalv kan påverka kritiska system, särskilt om de inträffar i kombination med andra händelser, exempelvis översvämningar eller strömavbrott.

Kan klimatförändringar påverka seismisk aktivitet?

En fråga som ibland diskuteras är om klimatförändringar kan påverka risken för jordbävningar. Vissa forskare menar att smältande isar och stigande havsnivåer kan förändra tryckförhållanden i jordskorpan och därmed påverka förekomsten av seismisk aktivitet. I Sverige, där landskapet fortfarande återhämtar sig från senaste istiden, är detta särskilt relevant.

Det råder dock viss oenighet inom forskarvärlden om hur stor effekt detta verkligen har i praktiken. Än så länge finns inga entydiga bevis för att klimatförändringar ökar jordbävningsrisken i Sverige.

En framtid med fortsatt beredskap

Även om risken för en katastrofal jordbävning i Sverige bedöms som låg, visar historien att kraftigare skalv faktiskt kan inträffa. Den svenska beredskapen – genom SNSN:s övervakning, MSB:s krisplaner och viss infrastrukturell robusthet – är god. Men den kan förbättras, särskilt vad gäller byggnormer och medvetenhet bland allmänheten.

Framtida beredskap handlar också om kunskap. Att lära sig av tidigare händelser, följa forskningsrön och förbereda sig på det oväntade är avgörande för att minimera riskerna – även i ett land där marken för det mesta ligger stilla.

FAQ om jordbävningar i Sverige

Här svarar vi på de vanligaste funderingarna om jordskalv i vårt avlånga land.

Kan det bli jordbävningar i Sverige?

Ja, det kan det. Sverige ligger inte vid någon aktiv plattgräns, men inre spänningar i jordskorpan gör att mindre jordbävningar ändå kan inträffa regelbundet.

När har det varit jordbävningar i Sverige?

Jordbävningar har inträffat flera gånger i historien, bland annat 1759, 1904, 1985 och 2008. De varierar i styrka men vissa har varit kraftiga nog att kännas över stora områden.

När var den senaste jordbävningen i Sverige?

Mindre skalv registreras varje månad, men det senaste skalvet som kändes av människor inträffade i mars 2024 i norra Sverige, med en magnitud på cirka 2,8.

Varför blir det inte stora jordbävningar i Sverige?

Sverige ligger mitt på den eurasiska kontinentalplattan, långt från aktiva plattgränser. Det gör att spänningarna i jordskorpan är relativt små jämfört med jordbävningsdrabbade områden som Japan eller Turkiet.

Hur ofta är det jordbävningar i Sverige?

Det registreras omkring 700 jordbävningar per år, men de flesta är mycket svaga. Endast 10–20 skalv per år känns av människor.