Flygande Tunnan SAAB J29

Flygande Tunnan, formellt SAAB J29 eller Saab 29, är ett av Sveriges mest ikoniska stridsflygplan och Sveriges andra jetdrivna jaktflygplan efter SAAB 21R. Tunnan flög första gången den 1 september 1948 med engelsmannen Robert ”Bob” Moore vid spakarna, drivs av en svensklicensierad de Havilland Ghost-motor (svensk beteckning RM 2) och blev det första europeiska serietillverkade flygplanet med bakåtsvepta vingar. Det utvecklades under chefskonstruktören Lars Brising på Saab i Linköping, byggdes i 661 exemplar mellan 1950 och 1956, och var operativt i svenska flygvapnet från 1951 till 1976. Tunnan deltog i FN-insatsen i Kongo 1961-1964 och slog två världsrekord i hastighet under 1954 och 1955. Endast tre flygbara Tunnan-plan finns kvar i världen idag. Det här är hela historien om Sveriges flygande tunna.

Vad är SAAB J29 Tunnan?

SAAB J29 Tunnan, populärt kallad Flygande Tunnan eller bara Tunnan, är ett svenskt jetdrivet jaktflygplan som utvecklades av Saab AB i Linköping under andra halvan av 1940-talet. Modellen var Sveriges andra stridsflygplan med jetmotor (efter SAAB 21R) men det första som var helt utvecklat för jetdrift från början. Med sin karaktäristiska tunnliknande form, sin bakåtsvepta vinge på 25 grader och sin de Havilland Ghost-motor representerade Tunnan ett tekniskt språng som tog Sverige från propellereran in i jetåldern.

När projektet startade 1945 var ambitionen hög: Sverige skulle ha ett eget jaktflygplan i samma klass som amerikanska F-86 Sabre och sovjetiska MiG-15, utan att vara beroende av import. När Tunnan flögs för första gången den 1 september 1948 var det därför inte bara ett tekniskt prov utan också en symbolisk markering att Sverige tagit klivet in i den moderna flygindustrin. För en bredare överblick av svensk flyghistoria finns Monc:s artikel om svenska stridsflygplan genom tiderna, där Tunnan ingår i sammanhanget tillsammans med Draken, Viggen och Gripen.

Varför kallas SAAB J29 för Flygande Tunnan?

Smeknamnet Flygande Tunnan kommer från flygplanets ovanligt runda och kompakta kropp. Den runda formen var inte ett estetiskt val utan en direkt konsekvens av motorvalet: de Havilland Ghost-motorn hade en stor diameter på 1,35 meter, och flygkroppen måste byggas runt motorn och dess luftkanal. Resultatet blev ett flygplan med en ovanligt knubbig form som chefskonstruktören Lars Brising själv döpte till ”Tunnan”. På engelska blev det ”the Flying Barrel”. Smeknamnet följde flygplanet hela vägen från verkstadsgolvet till operativ tjänst och kom att överskugga den officiella beteckningen SAAB 29.

SAAB J29 Tunnans utveckling och design

Saab inledde projektet ”JxR” (Jakt Rea, alltså jaktreaplan) i slutet av 1945. Chefskonstruktör och projektledare var Lars Brising, inte Erik Bratt som ibland felaktigt anges. Erik Bratt designade istället den efterföljande Saab 35 Draken. Under Brisings ledning gjordes flera utkast: först en cigarrformad design (R101) som påminde om amerikanska Lockheed P-80 Shooting Star, sedan en variant med raka vingar och STAL Skuten-motor, och slutligen den lösning som blev verklighet, R 1001 med pilvinge och de Havilland Ghost-motor.

Den avgörande tekniska insatsen var beslutet att använda bakåtsvepta vingar med 25 graders pilning. Saab fick tillgång till tyska forskningsdokument efter andra världskriget som visade att pilvingar gav dramatiskt bättre prestanda i höga farter. Frans Wänström på Saab började skissa på en svensk variant baserad på dessa dokument, och senare hjälpte även en testdemonstrator (SAAB 201, en modifierad SAAB 91 Safir med pilvinge) till att verifiera lågfartsegenskaperna. Tunnan blev som resultat det första serietillverkade europeiska flygplanet med bakåtsvepta vingar, vilket placerade Saab i världsklass.

Vem designade SAAB J29 Tunnan?

Lars Brising var chefskonstruktör och projektledare för SAAB J29. Han hade ansvarat för flera tidigare Saab-projekt och kombinerade praktisk ingenjörskonst med strategisk produktionsplanering. Den aerodynamiska designen med pilvinge baserades på tyska forskningsdokument från andra världskriget, framtagna under ledning av tyska ingenjörer som Hans Multhopp. Brising själv gav flygplanet smeknamnet Tunnan när han såg den färdiga formen.

Motor, prestanda och teknik

SAAB J29 Tunnan drevs av en de Havilland Ghost centrifugal turbojetmotor, byggd på licens i Sverige av Svenska Flygmotor i Trollhättan med beteckningen RM 2. Motorn levererade cirka 22 kN dragkraft (cirka 5 000 lbf), vilket var ovanligt mycket för en motor från slutet av 1940-talet. Motorns runda form med 1,35 meters diameter gav flygkroppen dess karaktäristiska tunna-form, eftersom luftintaget i nosen och utloppet i stjärten behövde en så rak och kort luftkanal som möjligt för att maximera prestanda.

Den slutliga versionen J29F fick en uppgraderad motor, RM 2B, med efterbrännkammare som gav betydande prestandahöjningar i klättring, tjänstetak och accelerationsförmåga. Topphastigheten på cirka 1 060 km/h motsvarar Mach 0,86 vid hög höjd, vilket placerade Tunnan i samma klass som F-86 Sabre och MiG-15. Räckvidden var cirka 1 100 km och tjänstetaket nådde 13 700 meter. Tunnan kunde nå Mach 1 i brant dykning, vilket gjorde den till ett av få flygplan i sin tid som kunde bryta ljudvallen under kontrollerade förhållanden.

Tunnan tekniska specifikationer

Varianter av Tunnan

SAAB J29 byggdes i fem huvudversioner under produktionstiden 1950 till 1956, vilket gör Tunnan till Saabs största enskilda flygplansserie någonsin med 661 plan totalt. Vid produktionstoppen i september 1954 levererade Saab ett färdigt flygplan per dag, en imponerande takt som visar industrins skala.

Den mest avancerade versionen, J29F, kombinerade efterbrännkammaren RM 2B med den förbättrade vingen och kunde från 1963 bära två amerikansktillverkade AIM-9B Sidewinder luftmissiler (svensk beteckning Rb 24). Detta gjorde Tunnan till ett av de första svenska stridsflygplanen att bära modern missilbeväpning, en tradition som senare videreutvecklats i Draken och JAS 39 Gripen.

Tunnan i strid: FN-insatsen i Kongo 1961-1964

SAAB J29 är ett av få svenska stridsflygplan som faktiskt deltagit i väpnad strid. Mellan 1961 och 1964 deltog Tunnan i FN-operationen ONUC (Organisation des Nations Unies au Congo) i samband med Kongokrisen. Det var FN:s första större militära operation och insatsen sägs ibland felaktigt ha varit första gången svenskt stridsflyg deltog i krig, men den första gången var faktiskt det frivilliga förbandet F19 som deltog i finska vinterkriget 1939-1940.

Den svenska insatsen i Kongo var organiserad som Flottilj F22 och bestod inledningsvis av 5 J29B från 1961, förstärkt 1962 med ytterligare 4 J29B plus 2 S29C spaningsplan, totalt 11 flygplan. Förbandet ingick i U.N. Fighter Wing tillsammans med indiska, etiopiska, iranska och filippinska flygenheter. Tunnan attackerade huvudsakligen markmål med 20 mm kanoner och raketer, eftersom Katanga-styrkornas få Fouga Magister-flygplan hade sämre luftstridsförmåga. Inga svenska Tunnan-plan förlorades i strid. När operationen avslutades 1964 skrotades de svenska planen på plats i Kongo eftersom kostnaden för att flyga tillbaka dem översteg värdet.

Världsrekorden 1954 och 1955

SAAB J29 satte två officiella världsrekord i hastighet under den operativa tiden. Det första rekordet sattes den 6 maj 1954 när en J29B nådde 977 km/h över en sluten bana på 500 km, ett resultat som slog det dåvarande världsrekordet och gjorde svensk flygindustri känd internationellt. Året därpå, 1955, slog Tunnan ytterligare ett världsrekord. Rekorden visade att svensk flygteknik kunde mäta sig med USA:s och Sovjetunionens, och blev en stolthet för en bransch som bara några år tidigare hade börjat lämna propellereran.

Tunnans operativa tid i flygvapnet

SAAB J29 togs i operativ tjänst i svenska flygvapnet 1951 och tjänstgjorde i 25 år fram till 1976. Det var aktiv från norr till söder, från Norrbottens flygflottilj F21 i Luleå till F10 i Ängelholm. Tunnan användes både för jakt mot fientliga flygplan och för attack mot markmål, vilket gjorde det till ett mångsidigt mångrollsflygplan långt innan begreppet ”multirole fighter” myntades.

Tunnan ersattes successivt under 1960-talet av efterträdaren SAAB 32 Lansen och senare av SAAB 35 Draken. Genom de gradvisa övergångarna fanns Tunnan kvar i operativ tjänst i underordnade roller långt in på 1970-talet. Den blev en av de mest älskade flygplanstyperna i flygvapnets historia, både för sin robusta konstruktion och för sin korta start- och landningssträcka som gjorde det möjligt att operera från små baser och vägbaser.

Tunnan idag: museer och flygande exemplar

Idag finns SAAB J29 Tunnan bevarad på flera svenska museer. Det viktigaste exemplaret står på Flygvapenmuseum i Linköping, där en J29 ingår i den permanenta utställningen om svensk flygvapenshistoria. Andra Tunnan flygplan finns på Ängelholms Flygmuseum, Aeroseum i Göteborg, Försvarsfordonsmuseet Arsenalen samt som monumentplan på flera nedlagda flygflottiljer.

Det mest spektakulära är dock att tre Tunnan-plan idag finns kvar i flygbart skick. Det viktigaste hålls av Swedish Air Force Historic Flight (SwAFHF) i Såtenäs, som regelbundet flyger sin J29F vid flyguppvisningar runt om i Europa. Att se Tunnan i luften idag är att se en bit svensk industri- och försvarshistoria som faktiskt fortfarande fungerar, vilket gör de få återstående exemplaren extremt värdefulla för bevarandet av den svenska flygtraditionen.

Vanliga frågor om Flygande Tunnan

När flög SAAB J29 Tunnan första gången?

SAAB J29 Tunnan flög första gången den 1 september 1948 på Saab i Linköping. Provflygare var den brittiske squadron leadern Robert ”Bob” Moore som beskrev planet som ”kärlek vid första ögonkastet, en ful ankunge på marken men en svala i luften”.

Vem designade Flygande Tunnan?

Chefskonstruktör och projektledare för SAAB J29 var Lars Brising, som även gav planet smeknamnet Tunnan. Den aerodynamiska designen med 25 graders bakåtsvepta vingar baserades på tyska forskningsdokument från andra världskriget.

Varför kallas SAAB J29 för Tunnan?

Tunnan fick sitt smeknamn på grund av sin runda och kompakta kroppsform. Den runda formen kom från att de Havilland Ghost-motorn hade en stor diameter på 1,35 meter, vilket tvingade konstruktörerna att bygga en knubbig flygkropp runt motorn. Lars Brising själv gav planet smeknamnet.

Hur snabb var Tunnan?

SAAB J29 Tunnan hade en topphastighet på cirka 1 060 km/h, vilket motsvarar Mach 0,86 vid hög höjd. Planet kunde dessutom bryta ljudvallen i brant dykning, vilket gjorde det till ett av de snabbaste flygplanen i sin tid. På 500 km sluten bana satte Tunnan världsrekord 1954 med 977 km/h.

Hur många Tunnan-flygplan byggdes?

Totalt byggdes 661 SAAB J29 mellan 1950 och 1956 i fem huvudversioner: J29A, J29B, S29C, J29E och J29F. Det är Saabs största enskilda flygplansserie någonsin, och vid produktionstoppen i september 1954 levererades ett färdigt plan per dag.

Vilken motor hade Tunnan?

SAAB J29 drevs av en de Havilland Ghost centrifugal turbojetmotor, byggd på licens i Sverige av Svenska Flygmotor i Trollhättan med beteckningen RM 2. Slutversionen J29F hade en uppgraderad motor RM 2B med efterbrännkammare.

Var Tunnan Sveriges första jetjaktplan?

Nej, SAAB 21R som flög första gången 1947 var faktiskt Sveriges första jetdrivna stridsflygplan. Tunnan var dock det första svenska flygplanet som från början var konstruerat för jetdrift och blev Sveriges andra jetjaktplan, men det första helt egenutvecklade.

Deltog Tunnan i krig?

Ja, SAAB J29 deltog i FN-operationen ONUC i Kongo mellan 1961 och 1964 som en del av Flottilj F22. Totalt 11 svenska Tunnan-flygplan sattes in. Inga flygplan förlorades i strid. Detta var dock inte första gången svenskt stridsflyg deltog i krig. Det var F19 i finska vinterkriget 1939-1940.

Finns Tunnan kvar idag?

Ja, idag finns ett antal SAAB J29 bevarade på museer som Flygvapenmuseum i Linköping, Ängelholms Flygmuseum och Aeroseum i Göteborg. Endast tre flygbara Tunnan-plan finns kvar i världen, och Swedish Air Force Historic Flight flyger en J29F vid flyguppvisningar.

Sammanfattning

SAAB J29 Tunnan är en av de mest betydelsefulla svenska tekniska prestationerna under 1900-talet. Designad av Lars Brising och hans team på Saab i Linköping, blev Tunnan det första europeiska serietillverkade flygplanet med bakåtsvepta vingar och Sveriges andra jetdrivna stridsflygplan. Tunnan flög första gången den 1 september 1948, byggdes i 661 exemplar mellan 1950 och 1956 och tjänstgjorde i svenska flygvapnet i 25 år.

Med sin de Havilland Ghost-motor på 1,35 meters diameter fick flygplanet sin karaktäristiska runda form som gav det smeknamnet Tunnan, ett namn som Brising själv hittade på. Topphastigheten på 1 060 km/h och två världsrekord under 1954 och 1955 placerade Tunnan i världsklass. Den deltog i FN-insatsen i Kongo 1961 till 1964 utan att förlora ett enda flygplan i strid, och idag är de tre kvarvarande flygbara Tunnan-planen levande monument över en epok då Sverige byggde sina egna stridsflygplan i världsklass.