Allt du behöver veta om kärnvapen – tekniken bakom
Så funkar det

Allt du behöver veta om tekniken bakom kärnvapen

Kärnvapen är ett ämne som ofta känns svårt och komplicerat, och det kan vara utmanande att få en tydlig bild av hur tekniken bakom dem faktiskt fungerar. Det är lätt att bli orolig eller förvirrad av den information som sprids i nyheter och media, eftersom mycket handlar om politik eller katastrofscenarier.

Här får du istället en enkel och tydlig genomgång av hur kärnvapen är konstruerade, vad som händer när ett kärnvapen exploderar, och vad skillnaden är mellan olika typer av kärnvapen. Vi berättar även om protester mot kärnvapen, varför de används, samt besvarar vanligt förekommande frågor.

Hur fungerar kärnvapen?

Kärnvapen bygger på att energi frigörs från atomkärnor. Det finns två typer av kärnvapen som använder olika tekniker:

Atombomber (fissionsvapen)

Atombomber fungerar genom att man splittrar atomkärnor (fission). Material som används är oftast uran eller plutonium. När atomkärnorna klyvs frigörs enorma mängder energi och neutroner, som i sin tur klyver fler atomkärnor. Det är detta som kallas för kedjereaktion och som orsakar explosionen.

Dessa är mindre kraftfulla, men fortfarande extremt destruktiva. Användes vid bombningarna av Hiroshima och Nagasaki.

Vätebomber (fusionsvapen)

Vätebomber är ännu kraftigare. De kombinerar både fission och fusion. Fusion innebär att lätta atomkärnor, som väte, pressas samman under extremt högt tryck och temperatur så att de smälter ihop till tyngre kärnor. För att få igång fusionen används först en atombomb (fission) för att skapa tillräckligt med värme och tryck.

De här bomberna är både kraftfullare och modernare. Den största vätebomben någonsin var den sovjetiska ”Tsar Bomba”, som hade en sprängkraft på 50 miljoner ton (megaton) TNT.

Kort video om teknologin bakom kärnvapen

Vill du veta hur det fungerar i praktiken? Här kan du titta på en animerad video som förklarar processerna – utan att göra det för invecklat:

Vad avgör styrkan i kärnvapen?

Kärnvapnets styrka beror framför allt på hur mycket kärnbränsle det innehåller och vilken typ av kärnteknik som används. Styrkan mäts vanligtvis i kiloton eller megaton TNT, vilket är en jämförelse med hur mycket vanlig sprängämnessubstans (TNT) som skulle behövas för att skapa samma kraft.

En kiloton motsvarar explosionen från 1 000 ton TNT, medan en megaton motsvarar hela en miljon ton TNT. Det innebär att ett kärnvapen med en styrka på en megaton är enormt mycket kraftigare än ett på en kiloton.

Atombomben som släpptes över Hiroshima hade en styrka på ungefär 15 kiloton, vilket räckte för att förstöra större delen av staden. Moderna vätebomber kan däremot vara mycket kraftigare – från hundratals kiloton upp till flera megaton. Den starkaste kärnvapenexplosionen någonsin var Sovjetunionens ”Tsar Bomba”, som hade en styrka på hela 50 megaton – alltså mer än 3 000 gånger kraftigare än Hiroshimabomben.

Idag styrs sprängkraften även av noggrann design, hur effektivt bränslet används, och tekniker som gör det möjligt att kontrollera explosionens omfattning. Moderna kärnvapen är därmed inte alltid kraftfullast möjliga, utan kan designas mindre men mer träffsäkra för att minimera onödig förstörelse.

Olika typer av kärnvapen
En rysk raket utrustad med kärnvapenspets

Moderna utvecklingar av kärnvapen

Den moderna utvecklingen av kärnvapen handlar inte längre om att skapa ännu större bomber, utan snarare om att utveckla mindre, effektivare och mer precisa vapen. Detta görs dels för att minska risken för oavsiktlig förstörelse av områden runt själva målet, och dels för att förbättra vapnens militära användbarhet och flexibilitet.

Moderna utvecklingar av kärnvapen
En hypersonisk missil av typen ”Zircon”

En viktig utveckling är tekniken med MIRV (Multiple Independently-targetable Reentry Vehicle). Det innebär att flera separata stridsspetsar kan placeras på en enda missil, där varje stridsspets kan riktas mot olika mål. På så sätt kan ett enda vapen effektivt slå mot flera platser samtidigt.

En annan viktig modern utveckling är hypersoniska missiler. Dessa missiler färdas i extremt höga hastigheter, ofta mer än fem gånger ljudets hastighet, och är mycket svåra att upptäcka och stoppa med dagens försvarssystem. Hypersoniska missiler kan ändra riktning i luften, vilket gör dem ännu svårare att försvara sig mot.

Leveranssystem – hur når kärnvapen sitt mål?

Leveranssystem – hur når kärnvapen sitt mål
Ett flygplan som leveranssystem

Kärnvapen kan avfyras på flera olika sätt:

  • Ballistiska missiler – Skjuts ut i rymden och faller ner mot målet.
  • Kryssningsmissiler – Flyger nära marken och kan styras under färden.
  • Flygplan och bombplan – Kan släppa bomber direkt över målet.
  • Ubåtsbaserade missiler – Missiler som skjuts från ubåtar under vattnet.

Säkerhet kring kärnvapen

Att säkerställa att kärnvapen endast detonerar när de är avsedda att användas är en avgörande del av modern kärnvapenteknik. Eftersom dessa vapen har en förödande kraft är säkerhet och kontroll av yttersta vikt. Moderna kärnvapen har därför flera inbyggda säkerhetssystem som ska förhindra oavsiktliga explosioner, felaktig användning eller att de hamnar i orätta händer.

Elektroniska säkerhetskoder (Permissive Action Links – PAL)

För att aktivera ett kärnvapen krävs speciella säkerhetskoder som bara ett fåtal personer har tillgång till. Dessa koder fungerar som ett lås som förhindrar att vapnet avfyras utan auktoriserad åtkomst. Koderna är ofta elektroniska och programmerade så att vapnet inte kan detoneras utan rätt kombination.

Miljöanpassade sensorer (Environmental Sensing Devices – ESD)

Kärnvapen är ofta utrustade med sensorer som känner av yttre förhållanden. Dessa sensorer säkerställer att vapnet endast kan aktiveras om vissa kriterier är uppfyllda, till exempel höjd, acceleration eller specifika miljöförhållanden. Detta förhindrar att vapnet av misstag exploderar vid en olycka, som om ett flygplan skulle krascha.

Enpunktsäkerhet (One-point safety)

Moderna kärnvapen är designade för att inte detonera om endast en del av sprängladdningen oavsiktligt utlöses. Detta innebär att om till exempel ett av de konventionella sprängämnena i vapnet av misstag aktiveras, så ska det inte leda till en kärnexplosion. Istället kan det maximalt orsaka en lokal explosion utan kärnkraft.

Fysiska skyddssystem och sabotagekontroller

För att skydda kärnvapen från sabotage eller stöld finns både fysiska skyddssystem och avancerade elektroniska säkerhetsåtgärder. Vapen förvaras ofta på säkra platser med tung bevakning, och moderna system inkluderar även övervakning och larm som aktiveras vid obehörigt intrång.

Redundanta säkerhetssystem

För att minimera risken för misstag finns ofta flera lager av säkerhetssystem som måste aktiveras i rätt ordning för att ett kärnvapen ska kunna avfyras. Detta inkluderar både tekniska och mänskliga faktorer, där flera personer måste ge sitt godkännande för att vapnet ska kunna användas.

Teknisk övervakning och kontroll

Moderna kärnvapensystem är ofta integrerade i större kontrollnätverk där avancerade datasystem övervakar vapnens status. Det innebär att om något misstänkt eller onormalt inträffar, kan systemet automatiskt låsa eller avaktivera vapnet.

Trots dessa säkerhetsåtgärder finns det alltid en risk för olyckor eller misstag. Historiskt sett har det förekommit incidenter där kärnvapen oavsiktligt tappats bort eller utsatts för felaktig hantering. Det är därför viktigt att säkerhetsåtgärderna ständigt förbättras och att internationella överenskommelser följs för att minimera risken för katastrofer.

Varför finns det kärnvapen? – En blandning av avskräckning, makt och politik

Varför finns det kärnvapen
En kärnvapenexplosion

Kärnvapen finns idag som ett resultat av både historiska händelser och strategiska beslut som gjorts av världens stormakter. De utvecklades först under andra världskriget som en del av USA:s Manhattanprojekt, vilket ledde till de första kärnvapenattackerna mot Hiroshima och Nagasaki 1945.

Men varför har kärnvapen fortsatt att existera och spridas trots deras fruktansvärda förstörelsekraft och de humanitära katastrofer de orsakar?

Kärnvapnens främsta syften

  1. Avskräckning: Det absolut främsta skälet till att länder utvecklar och behåller kärnvapen är avskräckning. Tanken är att kärnvapen ska förhindra angrepp från andra länder genom att skapa en så kallad ”ömsesidigt garanterad förstörelse” (Mutually Assured Destruction, MAD). Ingen vill anfalla ett land som har kapaciteten att svara med en förödande kärnvapenattack. Detta har särskilt präglat relationen mellan USA och Ryssland sedan kalla kriget.
  2. Makt och inflytande: Att inneha kärnvapen anses av många vara ett tecken på nationell styrka och global makt. Kärnvapen ger länder en plats vid de stora förhandlingsborden och kan påverka både politiska och militära strategier världen över. För vissa länder har kärnvapen blivit en symbol för självständighet och nationell säkerhet.
  3. Säkerhet och försvar: Vissa länder utvecklar kärnvapen för att skydda sig mot verkliga eller upplevda hot. Till exempel ser Nordkorea sina kärnvapen som en garanti mot angrepp från andra länder, särskilt USA. Kärnvapen kan också användas som ett politiskt verktyg för att tvinga fram förhandlingar eller förändringar i internationell politik.
  4. Teknologisk utveckling och vetenskaplig prestige: Under kalla kriget handlade kärnvapenkapplöpningen också om teknologisk prestige. Att kunna utveckla och testa avancerade kärnvapensystem sågs som en triumf för vetenskap och ingenjörskonst.
  5. Brister i internationella avtal och nedrustning: Trots att det finns internationella avtal som syftar till att minska spridningen av kärnvapen, som Icke-spridningsavtalet (NPT) och FN:s kärnvapenförbud (TPNW), har dessa inte förmått att helt eliminera kärnvapen. Vissa länder ser det som en säkerhetsrisk att överge sina kärnvapen så länge andra länder behåller sina.

Är kärnvapen fortfarande nödvändiga?

Trots dessa skäl har det funnits starka rörelser för att avskaffa kärnvapen helt. Många menar att de risker som kärnvapen utgör överväger deras påstådda fördelar. Olyckor, terrorism, tekniska fel och missförstånd kan snabbt förvandla avskräckning till katastrof.

FN:s kärnvapenförbud, som antogs 2017, är ett steg i riktning mot en kärnvapenfri värld. Men så länge kärnvapen betraktas som ett verktyg för makt och säkerhet kommer de troligen fortsätta att finnas.

Protester mot kärnvapen i Sverige – en lång historia av fredsaktivism

Protester mot kärnvapen i Sverige
En protest mot kärnvapen från Vänsterpartiet

I Sverige har protester mot kärnvapen en lång och stark tradition. Ända sedan kalla kriget har olika organisationer och enskilda individer kämpat för en värld fri från kärnvapen. Sverige har ofta setts som en internationell förespråkare för fred och nedrustning, vilket också återspeglas i de många fredsprotester och initiativ som genomförts här genom åren.

Historiska protester och motstånd

Under kalla kriget, särskilt på 1960- och 1970-talet, växte en bred rörelse mot kärnvapen fram i Sverige. Detta trots att landet själv hade ett eget kärnvapenprogram under 1950- och 1960-talet, som dock avbröts efter starka påtryckningar från folkrörelser och politiker.

Kända exempel på svenska protester och motstånd:

  • Fredsorganisationer: Organisationer som Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, som grundades redan 1883, har länge varit aktiva i att protestera mot kärnvapen. De har arrangerat demonstrationer, informationskampanjer och lobbying för att få Sverige att anta en strikt hållning mot kärnvapen.
  • Nej till Kärnkraft och Kärnvapen (NKK): Under 1980-talet bildades NKK som en bred folkrörelse mot både kärnkraft och kärnvapen. Organisationen samlade stora demonstrationer runt om i landet och arbetade aktivt för att sprida medvetenhet om kärnvapnens faror.
  • Demonstrationer mot Nato och kärnvapen: Under kalla kriget var protester mot Nato och kärnvapen en återkommande företeelse, ofta kopplat till Sveriges militära alliansfrihet och kritik mot stormakternas kärnvapenarsenaler.

FN:s kärnvapenförbud och Sveriges roll

På senare år har Sverige deltagit i internationella diskussioner om att förbjuda kärnvapen. ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons), som vann Nobels fredspris 2017, har haft starkt stöd i Sverige. Svenska Freds och andra organisationer har kontinuerligt arbetat för att få Sverige att ratificera FN:s kärnvapenförbudsavtal (TPNW) som antogs 2017.

Även om Sverige röstade för avtalet vid FN:s omröstning, har landet ännu inte ratificerat det. Detta har lett till omfattande kritik och protester från fredsrörelser, som anser att Sverige borde ta en tydligare ställning mot kärnvapen.

Argument från svenska kärnvapenmotståndare

De som protesterar mot kärnvapen i Sverige brukar peka på flera viktiga argument:

  • Mänskliga rättigheter och etik: Kärnvapen orsakar omätligt mänskligt lidande och deras användning kan aldrig rättfärdigas moraliskt.
  • Miljöskador: Testning och användning av kärnvapen leder till långvariga miljöskador och föroreningar.
  • Sveriges roll som fredsnation: Många menar att Sverige, som ofta profilerar sig som en förespråkare för fred och mänskliga rättigheter, borde gå i bräschen för global nedrustning.
  • Kärnvapnens instabilitet: Kärnvapen är osäkra och deras existens skapar en ständig risk för katastrof, både genom avsiktlig användning och olyckor.

Nutida protester och kampanjer

Protester mot kärnvapen fortsätter än idag i Sverige, om än i mindre skala än under kalla kriget. Organisationer som Svenska Freds, Kvinnor för Fred och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) fortsätter att arrangera kampanjer, seminarier och manifestationer.

Dessutom har det svenska deltagandet i internationella militära övningar och samarbeten med Nato lett till nya protester, där många menar att Sverige borde tydligt markera sitt avståndstagande från kärnvapen.

Kärnvapen och Sverige som NATO-medlem – Vad händer nu?

Sverige i NATO
Sverige i NATO

Sedan Sverige beslutat att gå med i NATO har frågan om kärnvapen aktualiserats och blivit en het politisk debatt. Som medlem i NATO omfattas Sverige av alliansens försvarsdoktrin, vilket inkluderar så kallad ”nuclear sharing” – ett arrangemang där vissa medlemsländer tillåter placering av amerikanska kärnvapen på sitt territorium.

Sveriges tidigare hållning mot kärnvapen

Historiskt sett har Sverige haft en strikt kärnvapenfri policy. Trots att landet hade ett kärnvapenprogram under 1950- och 1960-talet valde man att avbryta detta och istället ansluta sig till Icke-spridningsavtalet (NPT), som syftar till att förhindra spridning av kärnvapen och främja nedrustning.

Sverige har också varit starkt engagerat i FN:s kärnvapenförbudsavtal (TPNW), även om landet inte ratificerat det. Detta beror delvis på att en ratificering skulle kunna skapa konflikter med NATO-medlemskapet.

Vad innebär NATO-medlemskapet för Sveriges kärnvapenpolicy?

När Sverige nu blivit medlem i NATO ställs frågor om hur detta påverkar landets hållning mot kärnvapen. NATO:s kärnvapendoktrin bygger på ”nuclear deterrence”, vilket innebär att kärnvapen används som ett avskräckande medel för att förhindra angrepp.

Viktiga frågor som diskuterats är:

  • Kommer Sverige tillåta placering av kärnvapen på sitt territorium? Regeringen har hittills sagt att Sverige inte ska tillåta att kärnvapen placeras på svensk mark i fredstid. Men frågan kvarstår om hur detta påverkas i krigstid eller under internationella kriser.
  • Hur påverkas Sveriges tidigare arbete för nedrustning? Kritiker menar att NATO-medlemskapet gör det svårare för Sverige att agera som en ledande röst för global kärnvapennedrustning. Detta eftersom Sverige nu ingår i en allians som aktivt använder kärnvapen som en del av sin försvarsstrategi.
  • Kommer Sverige att ratificera FN:s kärnvapenförbud? Sveriges anslutning till NATO har gjort att ratificeringen av TPNW hamnat på is. Flera NATO-länder har uttryckt oro över att avtalet skulle kunna försvåra alliansens kärnvapendoktrin och försvarssamarbete.

FAQ – vanliga frågor och svar om kärnvapen

Vilka länder har kärnvapen?

Idag har nio länder kärnvapen: USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Nordkorea och Israel.

Vad är kärnvapen?

Kärnvapen är bomber som använder energi från atomkärnor för att skapa enorma explosioner. De är kraftfullare än vanliga sprängmedel och kan orsaka stor förstörelse och radioaktiv strålning som skadar människor, djur och miljö lång tid efter explosionen.

Vilket land har flest kärnvapen?

Ryssland har flest kärnvapen, tätt följt av USA. Båda har tusentals kärnvapen.

Hur många kärnvapen krävs för att förstöra jorden?

Jorden skulle inte helt förstöras av kärnvapen, men experter menar att ett hundratal kärnvapen räcker för att orsaka en global katastrof med klimatförändringar och matbrist, vilket skulle hota mänsklighetens överlevnad.

Hur många kärnvapen har Sverige?

Sverige har inga kärnvapen. Vi hade ett hemligt kärnvapenprogram under kalla kriget, men programmet avslutades i slutet av 1960-talet.

Varför ska man äta jodtabletter om kärnvapen exploderar?

Vid en kärnvapenexplosion frigörs radioaktiv strålning som innehär skadliga ämnen, bland annat radioaktivt jod. Radioaktivt jod tas upp av sköldkörteln och kan orsaka cancer. Genom att ta jodtabletter fyller man sköldkörteln med vanligt jod, vilket förhindrar att den tar upp radioaktivt jod.

Jodtabletterna måste tas i rätt tidpunkt, helst precis innan eller strax efter exponeringen, för att ge skydd. Viktigt att komma ihåg är att jodtabletter bara skyddar sköldkörteln, inte mot andra former av radioaktiv strålning. Därför är det alltid bäst att följa myndigheternas rekommendationer och instruktioner vid en eventuell kärnvapenexplosion.

Har Iran kärnvapen?

Nej, Iran har idag inga kärnvapen. Landet har däremot utvecklat kärnteknik och anrikar uran, vilket har lett till misstankar om att de vill utveckla kärnvapen. Iran själva förnekar detta och hävdar att deras kärnenergiprogram endast är till för fredlig användning, exempelvis energiproduktion.

Kommentera artikeln

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *