Marianergraven är jordens djupaste plats

Marianergraven är jordens djupaste plats, belägen i västra Stilla havet öster om Filippinerna. Den djupaste punkten, Challenger Deep, ligger på 10 935 meter under havsytan enligt den mest precisa mätningen från 2020 (med en felmarginal på plus eller minus 6 meter). Graven är cirka 2 550 kilometer lång och i genomsnitt 69 kilometer bred och har skapats genom subduktion mellan Stilla havsplattan och Filippinska plattan. Trycket vid botten är 1 086 bar, ungefär 1 072 gånger högre än vid havsytan, vilket motsvarar tyngden av åtta ton per kvadrattum. Endast en handfull människor har nått botten: Jacques Piccard och Don Walsh i den schweiziska batyskafen Trieste den 23 januari 1960, James Cameron solo i Deepsea Challenger 26 mars 2012, och Victor Vescovo som dykt ner 15 gånger mellan april 2019 och juli 2022 i DSV Limiting Factor. Trots det extrema trycket, det totala mörkret och temperaturen på 1-4 grader Celsius finns liv där nere, från amfipoder och xenofyoforer till snigelfiskar. Det här är hela genomgången av Marianergraven: djup, läge, livsformer, expeditioner och vad som gör platsen så fascinerande.

Hur djup är Marianergraven?

Marianergraven är världens djupaste havsgrav. Den djupaste punkten kallas Challenger Deep och ligger enligt den mest precisa mätningen från 2020 på 10 935 meter under havsytan, med en felmarginal på plus eller minus 6 meter. En tidigare multibeam-sonarsondering från University of New Hampshire 2010 angav 10 994 meter med större felmarginal, och historiskt har siffror upp mot 11 034 meter rapporterats (Vityaz, 1957), men dessa anses idag vara överskattade. Olika mätningar med olika teknik ger något olika resultat, men 10 935 meter är det aktuella vetenskapliga konsensusvärdet.

För att förstå hur djupt detta verkligen är räcker det med att jämföra med jordens högsta berg. Om Mount Everest (8 849 meter) sänktes ned i Challenger Deep skulle dess topp fortfarande befinna sig över 2 000 meter under havsytan. Ett trafikflygplan som flyger på 10 000 meters höjd befinner sig på ungefär samma avstånd från havsytan som botten av Marianergraven, fast i motsatt riktning. Det tar ungefär fyra timmar för en bemannad farkost att långsamt sjunka ner till botten med en sjunkhastighet på cirka en meter per sekund.

Var ligger Marianergraven?

Marianergraven ligger i västra Stilla havet, cirka 200 kilometer öster om Marianöarna och ungefär 360 kilometer sydväst om Guam, som är ett amerikanskt territorium. Själva Challenger Deep ligger inom Federerade staterna Mikronesiens havsterritorium, något som inte alltid framgår av populärvetenskapliga beskrivningar. Graven följer Marianernas vulkanöbåge, vilket också gett djupgraven dess namn.

Marianergraven är halvmånformad och sträcker sig cirka 2 550 kilometer i längd, vilket är jämförbart med avståndet mellan Stockholm och Madrid. Bredden varierar men är i genomsnitt 69 kilometer. Challenger Deep ligger i grav-systemets södra del och består egentligen av tre separata avlånga sänkor (västra, mellersta och östra) där alla tre är djupare än 10 850 meter. Den vetenskapligt accepterade djupaste punkten har växlat något över åren beroende på mätteknik, men ligger i den västra eller östra sänkan beroende på undersökning.

Trycket i Marianergraven

Vid botten av Challenger Deep är trycket 1 086 bar, vilket motsvarar ungefär 1 072 gånger det atmosfäriska trycket vid havsytan. Det är jämförbart med åtta ton per kvadrattum, eller tyngden av 50 jumbojets staplade ovanpå varje kvadratmeter. Detta extrema tryck är huvudanledningen till att det är så tekniskt utmanande att nå botten: vanliga ubåtar skulle krossas omedelbart, och även rymdfarkoster har en enklare miljö att hantera än djuphavsbatyskafer.

Temperaturen vid botten ligger mellan 1 och 4 grader Celsius, alltså strax över fryspunkten. I kombination med det fullständiga mörkret (solljus når inte djupare än cirka 1 000 meter) skapar trycket en miljö som länge ansågs omöjlig för liv. När Piccard och Walsh dök i Trieste 1960 trodde forskarvärlden att botten av Marianergraven skulle vara helt steril, men de såg en plattfiskliknande varelse vid botten, en observation som har debatterats sedan dess men som ändå bidrog till hypotesen att liv kan finnas under extrema förhållanden.

Varför är Marianergraven så djup?

Marianergraven har skapats genom subduktion, en geologisk process där den ena tektoniska plattan trycks ned under den andra. I Marianergraven sker detta mellan den tyngre Stilla havsplattan och den lättare Filippinska plattan. Stilla havsplattan, som är gammal och därmed tjockare och tyngre, glider ned under Filippinska plattan med en hastighet på några centimeter per år och bildar en lång, djup fåra. Det är samma process som ligger bakom de flesta större jordbävningar i Stillahavsområdet, inklusive de som drabbat Japan, Chile och Alaska.

Vad som gör just Marianergraven extra djup är en kombination av faktorer: Stilla havsplattan i området är ovanligt gammal (cirka 180 miljoner år), tjock och tung, och subduktionsvinkeln är brant. Det innebär att plattan dyker ned snabbt och djupt innan den planar ut i jordens mantel. Liknande subduktionszoner finns på andra håll i världen, exempelvis Tongagravens 10 882 meter, men ingen är fullt så djup som Challenger Deep. För djupare information om subduktion och dess effekter finns Monc:s artikel om jordbävningar och hur de uppstår.

Expeditioner till Marianergraven

Den första djupmätningen av Marianergraven gjordes 1875 av brittiska forskningsfartyget HMS Challenger med ett vägt lod, som angav 8 184 meter (mätningen var underskattad på grund av primitiv utrustning). Det skulle dröja 85 år innan människor faktiskt nådde botten. Den 23 januari 1960 genomförde schweizaren Jacques Piccard och amerikanen Don Walsh den historiska bemannade dykningen i den schweiziska batyskafen Trieste, som tog cirka fem timmar ned och tre timmar upp. De nådde 10 916 meter och blev de första människorna på platsen.

Efter 1960 dröjde det 52 år innan nästa bemannade dyk skedde, då filmregissören James Cameron den 26 mars 2012 genomförde det första solodyket till Challenger Deep i den specialbyggda Deepsea Challenger. Han nådde 10 898 meter och blev tredje människa nere. Sedan 2019 har situationen förändrats dramatiskt tack vare den amerikanska investeraren och äventyraren Victor Vescovo. Han har enligt Britannicas sammanställning dykt ner till Challenger Deep 15 gånger mellan april 2019 och juli 2022 genom Caladan Oceanic-expeditionerna, vilket gör honom till världens överlägset mest erfarna djupdykare. Bland de som dykt med Vescovo finns även Kelly Walsh, son till Don Walsh från 1960 års expedition.

Tidslinje över viktiga expeditioner

Djuphavsfarkoster som klarar trycket

Att nå Marianergraven är en av de mest tekniskt utmanande uppgifter människan tagit sig an. Det extrema trycket, totala mörkret och låga temperaturen kräver speciellt utformade farkoster. Trieste från 1960 var en så kallad batyskaf, en farkost med en sfärisk tryckkammare av tjockt stål och en bensinfylld ballasttank som ballast. Den var långsam, oflexibel och kunde i princip bara gå rakt ned och rakt upp.

James Camerons Deepsea Challenger från 2012 var en vertikalt designad ubåt med en titansfär för piloten, syntetiskt skum för flytkraft och banbrytande LED-belysning. Den moderna standarden sätts dock av DSV Limiting Factor, byggd av Triton Submarines för Victor Vescovo. Farkosten har en helt trycktålig titansfär som rymmer två personer och är den enda farkost som hittills designats för upprepade dyk till maxdjup. Det är samma farkost som Vescovo använt under alla sina 15 dyk, ofta med olika passagerare som forskare, militärer och betalande äventyrare.

Liv i Marianergraven

Trots de extrema förhållandena finns ett rikt ekosystem i Marianergraven. Organismerna har utvecklat anmärkningsvärda anpassningar för att överleva det enorma trycket, mörkret och kylan. Eftersom inget solljus når ner dit baseras hela näringskedjan på ”marin snö”, organiskt material som långsamt sjunker från ytvattnen, och på kemosyntes vid hydrotermala källor. Enligt NOAA:s sammanställning har forskare hittat amfipoder (små räkliknande kräftdjur som lever på att bryta ner organiskt material), xenofyoforer (gigantiska encelliga organismer som kan bli över tio centimeter stora) och snigelfiskar (genomskinliga fiskar med gelatinliknande kroppar som filmats på över 8 000 meters djup).

Det mest oroande fyndet är dock inte biologiskt utan mänskligt: plast. Forskarteam har hittat plastpåsar och mikroplaster på botten av Marianergraven, vilket visar att människans påverkan når även till jordens mest avlägsna platser. Victor Vescovo rapporterade efter sitt första dyk 2019 att han observerat vad som verkade vara en plastpåse och godispapper på botten. För djupare information om havets historia finns Monc:s artikel om Titanic och djuphavet.

Ekosystemets vetenskapliga betydelse

De livsformer som överlever i Marianergraven kallas extremofiler och är av stor betydelse för flera vetenskapsområden. Inom bioteknik kan proteiner och enzymer från djuphavsorganismer användas i mediciner och industriella processer, särskilt enzymer som är aktiva under högt tryck eller låga temperaturer. Sådana enzymer används redan kommersiellt i tvättmedel, livsmedelsindustrin och biotekniska processer.

Inom astrobiologi är Marianergraven särskilt intressant. Miljön där liknar förhållandena under isen på Jupiters måne Europa och Saturnus måne Enceladus, där forskare misstänker att liv kan finnas i underjordiska hav. Genom att studera hur jordens djuphavsorganismer överlever extrema förhållanden får man ledtrådar om var och hur liv kan uppstå utanför jorden. Marianergraven spelar också roll inom miljöforskning, eftersom djuphavsekosystemen är viktiga för koldioxidlagring och näringscirkulation i världshaven.

Senare expeditioner och rekord

I mars 2021 satte den brittiska affärsmannen och äventyraren Hamish Harding nya världsrekord tillsammans med Victor Vescovo i DSV Limiting Factor. De traverserade Challenger Deep den 5 mars 2021 och blev de första att korsa hela den djupaste delen av Marianergraven. De båda satte två Guinness-rekord: längsta sträcka tillryggalagd på botten (4,6 km, ibland angivet som 4,5 mil i andra källor) och längsta tid tillbringad på botten (4 timmar och 15 minuter).

Värt att notera är att Hardings 13-årige son Giles inte deltog i själva dyket, utan stannade ombord på moderfartyget DSSV Pressure Drop där han dokumenterade expeditionen via Instagram. En vanlig missuppfattning har spridits om att den unge Giles själv skulle ha dykt till botten, men det är fel: det var hans far Hamish som dök, och Giles var enbart ombord på ytfartyget. Hamish Harding dog senare i Titan-ubåtsolyckan vid Titanic-vraket den 18 juni 2023, vilket gjort hans tidigare djuphavsbedrifter än mer omtalade. För djupare information om Titan-ubåten finns Monc:s artikel om Titan-ubåtskatastrofen.

Kan man besöka Marianergraven?

För de allra flesta är ett besök till Marianergraven helt uteslutet. Det krävs specialbyggda farkoster med titanium-tryckkammare, syntetisk flytkraft och uthärdliga belysningssystem, och få sådana farkoster finns i världen. Expeditionerna är extremt dyra. James Camerons solodyk 2012 kostade enligt uppskattningar över 100 miljoner kronor, och Caladan Oceanic-expeditionerna har totalt kostat tiotals miljoner dollar.

Det finns dock en gryende kommersialisering: Victor Vescovo har under sina expeditioner tagit med betalande passagerare till Challenger Deep för uppskattningsvis 750 000 dollar per plats, vilket gör det till en av planetens dyraste turistupplevelser. Det är dock långt mindre vanligt än rymdresor, och färre människor har nått Marianergraven än som varit i rymden eller på Mount Everest. Per slutet av 2022 hade endast cirka 27 personer någonsin nått Challenger Deep.

Marianergraven i populärkulturen

Marianergraven har inspirerat science fiction, skräckfilmer och romaner som utforskar vad som kan dölja sig i det mörka djupet. Filmer som The Meg (2018) och dess uppföljare Meg 2: The Trench (2023) bygger på tanken att urtida varelser, som den utdöda jättehajen Megalodon, skulle kunna leva kvar i avgrunden. Detta är vetenskapligt osannolikt eftersom Megalodon dog ut för cirka 3,6 miljoner år sedan, men det gör berättelserna populära.

Även dokumentärer och naturserier har lyft Marianergraven som en symbol för jordens oupptäckta världar. National Geographics dokumentär om James Camerons dyk (Deepsea Challenge 3D, 2014) och BBC:s Blue Planet II har båda gett platsen stor exponering. I populärkulturen representerar graven det outforskade, det skrämmande och det gränslösa, en plats där fantasin får fritt spelrum.

Vanliga frågor om Marianergraven

Hur djup är Marianergraven?

Marianergravens djupaste punkt, Challenger Deep, ligger på 10 935 meter under havsytan enligt den mest precisa mätningen från 2020, med en felmarginal på plus eller minus 6 meter. Om Mount Everest sänktes ned där skulle dess topp fortfarande befinna sig över 2 000 meter under havsytan.

Var ligger Marianergraven?

Marianergraven ligger i västra Stilla havet, cirka 200 kilometer öster om Marianöarna och 360 kilometer sydväst om det amerikanska territoriet Guam. Själva Challenger Deep ligger inom Federerade staterna Mikronesiens havsterritorium. Graven sträcker sig cirka 2 550 kilometer i halvmånsform.

Finns det liv i Marianergraven?

Ja, trots det extrema trycket på 1 086 bar, totalt mörker och temperaturer på 1-4 grader Celsius finns ett rikt ekosystem i Marianergraven. Forskare har hittat amfipoder (kräftdjur), xenofyoforer (encelliga organismer), snigelfiskar (på över 8 000 meters djup) och bakteriella mikroorganismer.

Vilka har dykt till botten av Marianergraven?

Jacques Piccard och Don Walsh i Trieste 1960 var först, sedan James Cameron solo 2012. Victor Vescovo har dykt ner 15 gånger 2019-2022, fler än alla andra tillsammans. Per slutet av 2022 hade cirka 27 personer nått Challenger Deep, färre än som varit på Mount Everest eller i rymden.

Vad orsakar Marianergravens djup?

Marianergraven har skapats genom subduktion, där den tunga Stilla havsplattan trycks ned under den lättare Filippinska plattan. Plattan glider ned med några centimeter per år. Stilla havsplattan är ovanligt gammal (cirka 180 miljoner år) och tjock, och subduktionsvinkeln är brant, vilket ger extremt djup.

Hur stort är trycket i Marianergraven?

Trycket vid botten av Challenger Deep är 1 086 bar, vilket motsvarar cirka 1 072 gånger atmosfärstrycket vid havsytan, eller åtta ton per kvadrattum. Vanliga ubåtar skulle krossas omedelbart. Det krävs specialbyggda farkoster med titansfär för piloten för att klara trycket.

Hur lång tid tar det att dyka till botten?

Det tar ungefär fyra timmar för en bemannad farkost att långsamt sjunka från ytan till botten av Challenger Deep, med en sjunkhastighet på cirka en meter per sekund. Trieste-expeditionen 1960 tog fem timmar ned och tre timmar upp. Hela mission tar typiskt 10-12 timmar inklusive tid på botten.

Vad är skillnaden mellan Marianergraven och Challenger Deep?

Marianergraven är hela den halvmånformade oceaniska gravsystemet på cirka 2 550 kilometer i västra Stilla havet. Challenger Deep är den allra djupaste punkten inom gravsystemet och består av tre separata avlånga sänkor i den södra delen. Challenger Deep är alltså en del av Marianergraven, inte ett separat fenomen.

Vem var Hamish Harding?

Hamish Harding var en brittisk affärsman, pilot och äventyrare som satte två Guinness-rekord vid Marianergraven 2021 tillsammans med Victor Vescovo (längsta sträcka och tid på botten). Han dog senare i Titan-ubåtsolyckan vid Titanic-vraket den 18 juni 2023, vilket gjort hans tidigare djuphavsbedrifter än mer omtalade.

Har plast hittats i Marianergraven?

Ja, forskare har hittat plastpåsar, godispapper och mikroplaster på botten av Marianergraven, vilket visar att människans miljöpåverkan når jordens mest avlägsna platser. Victor Vescovo rapporterade redan vid sitt första dyk 2019 att han observerat plastskräp vid botten av Challenger Deep.

Sammanfattning

Marianergraven är jordens djupaste plats med Challenger Deep på 10 935 meter under havsytan, belägen i västra Stilla havet öster om Filippinerna och cirka 360 kilometer sydväst om Guam. Graven är cirka 2 550 kilometer lång, i genomsnitt 69 kilometer bred och har skapats genom subduktion mellan Stilla havsplattan och Filippinska plattan. Trycket vid botten är 1 086 bar, temperaturen mellan 1 och 4 grader Celsius, och det totala mörkret gör platsen till en av jordens mest fientliga miljöer för liv. Trots det finns ett rikt ekosystem med amfipoder, xenofyoforer, snigelfiskar och bakterier som har anpassat sig till de extrema förhållandena.

Endast en handfull människor har nått botten: Jacques Piccard och Don Walsh i Trieste 1960, James Cameron solo i Deepsea Challenger 2012, och Victor Vescovo som dykt ner 15 gånger 2019-2022 i DSV Limiting Factor. Tillsammans med Hamish Harding satte Vescovo 2021 Guinness-rekord för längsta sträcka (4,6 km) och längsta tid (4 timmar 15 minuter) på botten. Harding omkom senare i Titan-ubåtsolyckan 2023. Marianergraven fortsätter att fascinera både forskare och allmänhet eftersom den representerar ett av planetens sista verkliga utforskningsgränser, med varje expedition har potential att leda till nya upptäckter om livets gränser, geologins krafter och människans miljöpåverkan.