Harrisburg-olyckan: När kärnkraften skakade USA
Den 28 mars 1979 drabbades kärnkraftverket Three Mile Island i Pennsylvania av en olycka som kom att bli ett historiskt avbräck för hela kärnkraftsindustrin. Olyckan inträffade i reaktor 2, bara ett par mil från staden Harrisburg. Även om ingen människa dog, satte händelsen djupa spår – både i det allmänna förtroendet för kärnkraft och i hur säkerhetsrutiner hanteras världen över.
Three Mile Island var vid den här tiden ett av USA:s mest moderna kärnkraftverk. Det bestod av två tryckvattenreaktorer – Unit 1 som var i drift sedan 1974, och Unit 2 som var nyare och hade börjat kommersiell drift 1978. Olyckan drabbade den senare reaktorn, som endast varit i drift i några månader.
Vad var det som gick fel?
Det hela började med ett mindre tekniskt fel i ett av kylsystemen. Men i stället för att stanna där utvecklades händelserna i en dramatisk kedja av misstag, felaktiga tolkningar och bristfällig utrustning. Händelseförloppet pågick under flera timmar, och operatörerna förstod inte förrän långt senare att härden i reaktorn höll på att förstöras.
Nedanstående tabell visar händelseförloppet i korthet:
| Tidpunkt | Händelse |
|---|---|
| 04:00 | Fel i ett sekundärt kylsystem, reaktorn snabbstängs. |
| 04:02 | En tryckavlastningsventil öppnas – men fastnar. |
| 04:03–06:00 | Kylvatten läcker, men operatörerna misstolkar läget. |
| Förmiddag | Nödkylsystemet stängs av manuellt. |
| Flera timmar | Reaktorhärden överhettas, delvis härdsmälta uppstår. |
| Dagar efter | Radioaktiva gaser släpps ut i liten mängd. |
De tekniska orsakerna bakom olyckan
Det var inte ett enskilt fel som orsakade katastrofen, utan flera sammanhängande problem:
- En fastlåst ventil: En tryckavlastningsventil fastnade i öppet läge efter att ha aktiverats automatiskt. Det fanns ingen korrekt återkoppling till kontrollrummet om att ventilen var öppen.
- Mänskliga misstag: Operatörerna misstolkade vattennivåerna och trodde felaktigt att systemet var överfullt. De stängde av nödkylsystemet trots att reaktorn höll på att torka ut.
- Dålig instrumentering: Kontrollrummet hade dålig visuell feedback. Mätare visade delvis missvisande information, vilket gjorde att operatörerna fattade beslut utifrån felaktiga antaganden.
- Otillräcklig utbildning: De som bemannade kontrollrummet hade inte tränats för just denna typ av scenario – ett faktum som senare kritiserades hårt i utredningar.
En särskilt allvarlig faktor var att kontrollrummets instrumentpaneler inte visade det verkliga läget för vissa kritiska ventiler. Instrumenten visade endast att ett stängningskommando hade skickats – inte om ventilen faktiskt var stängd. Det innebar att personalen trodde att kylsystemet var tätt, trots att det i själva verket läckte ut kylvatten kontinuerligt.
Så påverkades omgivningen
Trots att det rörde sig om en allvarlig olycka släpptes relativt små mängder radioaktiva ämnen ut i miljön. Många i området evakuerade på eget initiativ, men myndigheterna konstaterade senare att stråldoserna till allmänheten var minimala. Ingen dog eller skadades direkt av strålning, enligt de utredningar som genomfördes av bland andra NRC (Nuclear Regulatory Commission) och WHO.
Den allmänna oron var däremot enorm. Medierna rapporterade i realtid, ibland med bristfällig information, vilket ledde till panik i vissa delar av befolkningen. Över 100 000 personer lämnade området under de första dagarna, trots att ingen evakueringsorder utfärdades, förutom för särskilt känsliga grupper som gravida kvinnor och små barn inom en viss radie.
Den långsiktiga psykologiska effekten var däremot påtaglig. Många boende i närheten vittnade om oro för framtida hälsoproblem, även om långtidsstudier inte kunnat bevisa några ökade cancerfall som direkt kan kopplas till olyckan.
Vad har förändrats efter olyckan?
Olyckan vid Three Mile Island förändrade hela kärnkraftsindustrin. Här är några av de åtgärder som infördes efteråt:
- Förbättrad utbildning: Operatörer i kärnkraftverk genomgår i dag mycket mer avancerad och scenariobaserad träning.
- Modernare kontrollrum: Gränssnitt, mätinstrument och larmsystem har omdesignats för att ge en tydligare och mer korrekt överblick.
- Internationella regelverk: Kärnsäkerhet blev ett globalt fokusområde med gemensamma riktlinjer, rapporteringssystem och utvärderingar.
USA bildade också en särskild branschorganisation, INPO (Institute of Nuclear Power Operations), med syfte att höja säkerhetskulturen inom kärnkraft. Liknande initiativ togs i andra länder, bland annat i Sverige, där kontrollrummens design och operatörsutbildning sågs över. Hela industrin insåg att säkerhet inte bara handlar om teknik, utan även om mänsklig faktor och kultur.
Lärdomar som fortfarande gäller
Three Mile Island-olyckan blev ett väckarklocka för hela världen. Det faktum att en modern och nybyggd reaktor kunde hamna i ett så kritiskt läge, utan yttre påverkan, en jordbävning eller sabotage – visade att även små misstag kan få enorma konsekvenser i komplexa system. Den amerikanska kärnkraftsindustrin återhämtade sig aldrig riktigt, och inga nya reaktorer byggdes under flera decennier efter händelsen.
Olyckan ligger till grund för många av de säkerhetsrutiner som gäller än i dag – även i Europa och Sverige. I dag krävs redundans, tydlig återkoppling i kontrollrummen, oberoende säkerhetssystem och regelbunden utbildning med simulerade kriser. Erfarenheterna från Harrisburg lever alltså vidare i varje reaktor som byggs och övervakas.